Ett samtal med två vittnen om filmen 'To Verdener' (som inte setts och hörts talas om) med frågans blick på filmens familj. Under samtalet besvarades frågorna med bibelns hjälp ... boken av alla böcker. Ett trossamfund med grunden att söka och finna frågornas svar i bibeln måste kritiklöst, kanske inte accepteras men respekteras. Oberoende den egna trons ...

(lacanian filmthinking)

Sara: ”Du ska inte gömma dig bakom Jehova. Det är du som har valt det här” 62/2010 FRÅN OLKIKA VÄRLDAR börjar med faderns adultery, förlåten av organisationen ... men inte av modern, hon har sina orsaker. Barnen, så modern, får bestämma vem som lämnar huset och flyttar till en lägenhet. Barnens svar är att modern skall flytta (där hon hemligt träffar sin uteslutna son; han läste fel böcker). I filmens centrum är dottern Sara, fadern och organisationen. Saras väg ut från en skyddad barndom och till det kalla utanför-samhället börjar subtilt. Med faderns felsteg, förlåten av organisationen, men inte av modern. För Sara, den sanna och passionerad, kritiklösa troende, sammanfaller inte längre ord och handling. Här och inte den syndfulla kärlek med Teis (sex, en synd för det allt-seende Jehovah-öga, förmedlat av hennes far och organisationens äldre): fadern är orsaken och inte älskaren. Även i pre-paradiset finns ormen. Saras väninna Thea, mån att göra något förbjudet (internetchatting och disco). Tre olikartade unga vittnen beskriver Thea: the unfaithful, mitt emellan och de lydiga (Thea som mitt emellan, Sara som den lydiga, förbi mitt emellan, och bortom de olydiga) Thea backar när hon ser att det gått för långt. Det är hon som berättar för fadern om Sara och Teis. Är Theas trafikolycka ett sonande offer för det hon gjort, ett nej till blodtransfusionen. Saras nya sätt: att tänka och självbestämma, utvecklas, att ’standing her ground’ när organisationens och fadern (Sara hör fadern: ”Du bestämmer själv. Men jag tycker inte att det är någon bra idé”) – och samhället testar henne. Att vara med Teis gillas inte av fadern och organisationen. Sara ’flyttar’ till modern (deras samtal visar att båda förstår varandra som modern väntat och hoppats på), tandborsten och kläderna med Teis. Två olika sängar om fadern och organisationen kontrollerar. Lögner och två liv. Slutligen, som brodern, utesluten: det första steget gjort av fadern. Sara: ” Du ska inte gömma dig bakom Jehova. Det är du som har valt det här ”. Efter Theas begravning, Sara kommer objuden, anklagar fadern henne: ”Sara … det var väldigt egoistiskt av dig att komma hit, förstår du inte hur ont det gör för Elisabeth, August och mig?” Sara frågar: ”Älskar du mig?” Han: ”Hur kan du bara fråga om det? Självklart gör jag det.” och Sara: ”Älskar du Gud högre än mig?” Faderns ja frågas: ”Varför det?” ”För att han har skapat mig. Han är min himmelske far, han kan ge mig evigt liv!” Sara: ”Vet du vad, far? Det tycker jag är väldigt egoistiskt av dig.”Och fadern: ”Du kan ångra dig och komma tillbaka, så vi kan bli en riktig familj igen.” Sara: ”Adjö far.” Sista scenen är i tåget till Köpenhamn ”Gud Jehova, det här är sista gången vi pratar med varann. Jag tror inte på dig längre.” … följt av sluttertexten: Sara träffar inte längre sin far och sina småsyskon. Hon bor i Köpenhamn och studerar till lärare. Den svenska SVT1-annonseringen, 2010-05-10 22.00 (”Gör livsviktiga val: Sara, dotter till en medlem i strikta Jehovas vittnen, tvingas att välja mellan religion och kärlek i detta drama”) är fel. Inte ett val mellan pest och kolera men skrämmande, ’naken’ frihet. Styrkan att orka vara persona non grata, the unwelcome person. För Tabita (Sara) var det ett flera års smärtsammt resande. Det som ligger bakom är alltid ett minne i det dagliga livet, for better and worse. Beslutet att lämna är alltid personligt. Men att göra det, handla, utanför-hjälp är nödvändig. Filmen berättar Tabitas story, läst 2006 av regissören Niels Arden Oplev i Berlingske Tidende (9. april 2006, 2 sektion, magasin, side 8). En flera års resa komprimerat till ett filmår. Regissören är neutral och låter endast fakta säga sitt, en f d vittne som konsult. En av orsakerna att lämna, knappt kännbart, är den subtila faran av andlig, själslig och fysiskt incest. Med Jaques Lacan: den Tredje är frånvarande. Generellt: i politiska, ideologiska och religiösa sekter finns detsamma: att lämna det varma incestiösa rummet och ut i det kalla utanför, märkt som ’persona non grata’. Den lacanska No/m du Père: det tomma utrymme av l’ordre symbolique är upptagen av l’ordre imaginaire. Frånvaron av No/m du Père öppnar dörren för incestens möjlighet och att medlemmar hörsammar vad de utvalda har att säga, bestämmer. Det är det som var faran och att Sara räddats med att förälska sig i den ’disturbing’ Tredje, Teis. Han fungerade som ett trappsteg ut och är symbolen, minnet för det som varit. Fick därför lämnas. Organisationen, symbolen för innanför, och Teis föräldar, symbolen för utanför, är ’closed-minded’, ’insensitive’ och ’self-righteous hypocratic’. Få ifrågersätter basen av sin tro, bryter inte ut, tillfredställd med det man har. Människorna som ser den nakna Keisaren i H C Andersens saga. Varför säger bara barnet det det ser men inte de andra? De har något att förlora och därför bundna till varandra – än har barnet inget och talar. Många är omedveten hungriga för mer, men utan modet att se sig om utanför. Därför återvänder brodern till organisationens trygghet. Han ber Sara att göra detsamma: säger att han inte kan leva isolerat och ensam. Det han menar: utanför familjen. Att se modern och systern hemligt och inte fadern och småsyskonen orkar brodern inte ... och många fler. Om kritik, finns det här: effekten hur familjen handskar med uteslutningen. Dessa scener är hjärtslitande.

I den danska artikeln som inspirerade regissören till filmen finns en bild med Tabita som tittar i spegeln:'nu-toer-tabita-se-sig-selv-i-spejlet'. Med fokus på 'stade du mirroire' och mina tankar om autisms (gåtfulla) frågor: framför- och bakomspegeln som reflekteras i framförspegeln. Vanligt är att vi accepterar att igenkänner oss i framförspegeln emedan andra bestämmer vad vi skall se i bakomspegeln. En fråga om makt. Tabitas m fl olydnad var att ta över denna funktion - som 'naturligtvis' straffas.