Popup: KARIN EKELUND english

Karin Ekelunds last film 'Så tuktas kärleken' (its 'remake' is Bo Widerbergs 1995:s 'Lust och fägring stor/All things fair') is based on Lars Widdings classic Inga stormar än, 1950: "Hela skolan är som ett kompani, tänkte Haltis. Eleverna är de vanliga bondbassarna, själv är jag furir [adjunkt], lektorerna är sergeanter och rektorn är kaptenen själv. Och rektorns fru är den verkliga chefen."
(The school is the company. The students the soldiers, the teachers the 'sergeanter', the principal the captain. And the real boss is his wife.) (1973:81)

"SVENSKA"

Karin Ekelund, dotter till Ystadsförälder (präster i faderns släkt, bönder i moderns med en ungersk zigenerska som mormors mor) tog studenten med 16 vid Palmgrenska läroverk i Stockholm för att studera medicin. Men på studentskivan fick hon rådet att uppsöka Lars Molander som behövde flickor för sin revy, en av 1930:s Stockhoms utställningens evenemang. Med studentmössan på det blonda håret läste hon dagen efter en dikt och antogs. Efter tre år vid Dramatens elevskola blev det ett långtidskontrakt med Europafilm. Dessutom Dramaten, Oscars och vid Vasan bl a med Gösta Ekman. Hasse Ekmans debutfilm "Med dej i mina Armar" var genombrottsfilmen. Kanske viktigast bland hennes 29 filmer var för henne Anders Henrikssons Ett Brott. "Blond och rak och sval" - (why didn’t Hitchock see her?). uppmärksammades hon även av Hollywoods Selznickkontor. Karieren bröts pga en röstförändrande strupoperation 1947 med Supé för två med en återkomst 1955 i Så tuktas Kärleken: som lärare och fru till en landsortskolas rektor, Holger Löwenadler, har hon en hemlig affär med en student. Temat repriserades med Bo Widerbergs "All things fair". Om hennes första filmer pendlat mellan "vamp och fiskarflicka", var hon senare den välklädda, rökande överklassdamens tjänande, depressiva hustru till sin egocentrerade (pojk)make.
Även i det verkliga livet var hon överklassdam. Med sin första man, tandläkaren Rudolf Levin, bodde hon på Gärdet och sedan 1951 som hustru till NK-chefen Ragnar Sachs, bröllopet på Svenska Ambasaden i Paris med Prins Bertil som vittne, på Östermalms Strandvägen. 1961 blev hon den första fast anställda kvinnliga producent och regissör för SR:s radioteater.(Flyktingar. Farliga Vägar 1942    Sonja till Carel (när de ser hur en flykting utan pass tas om hand) "Jag vill inte se sånt." "Jag vill inte se sånt" säger Vanjas syster Sonja i början av Farliga vägar till brodern Karel, när en flyktning utan pass har upptäckts och förs bort. Mitt i tiden av svensk undfallenhet, femte kolonn och transiteringstrafik spelas in senhösten 1941 en idé av Ragnar Josephson (inspelningstiteln Flyktningar, urpremiärtiteln (Riviera, Stockholm 1942-01-26) Farliga Vägar. Kända skådespelare är Karin Ekelund, Georg Rydeberg, Hilda Borgström, Ernst Eklund, Anders Henrikson, i regi av den senare. Statslösa på flykt - påminn E M Remarques självbiografiska Natten i Lissabon, orsak till att han aldrig fått Nobelpriset - frestas av det förbjudna. "Smutsiga" affärer med falska papper, skenäktenskap och spioneri. Den välaktade juristfamiljenVladimir Katenta upplever att vänner vänder sig bort och att nya hjälper. Ett politiskt känslig tema - då som nu och idag. Norge och Danmark ockuperad, finska samarbete med tyskarna och den svenska ballanslojaliteten med tysk stormakt. Ett motståndsexempel är 1940 Karl Gerhards "Guldregn-affär" och Lars Widdings småstadskrönika om umeålivet (1920-1980) belyser Sveriges 'vänder-kappan-efter-vinden' mentalitet. Senhösten 1941 och vintern 1942 var 1943-vändpunkt 'Stalingrad' endast för få märkbart vid horisonten och Auschwitzrykten krigspropaganda. Farliga Vägar fick därför efter urpremiären ha ett mer tidsenligt slut, motvilligt accepetarad av Anders Henrikson, det nya slutet "blev ett nederlag för mig". Efter skenäktenskapet fått sitt, producentbeordrades att överklassdottern Anna Katena lämnar båten för att fullborda äktenskapet med arbetarklassens hamnarbetare Martin Lind. Annas Karin Ekelund fick inte fresta allför hård samhällsramarna - även att skenäktenskapets "smutsighet" (pappajuristen Vladimir) var Katentafamiljen (USA?)-biljetten. 48 år senare svarade 1991 USA med komedin Green Card.Ser man närmare på överklassdamen Karin Ekelund, upptäcks en tyst kämpande fånge i fängelset, samhället förvisat henne till. Som vapen använder hon samma verktyg som riktas mot henne, väl medveten nyttjande situationen. I Aftonbladets 3:e mars 1944 säger hon "Jag vill inte ha manligt stöd!" Rubrikens "Tröttsamt med hjälplösa kvinnor!" förklaras i texten: "Ja g vill gärna göra någonting i stil med Ett Brott. Varför skall vi kvinnor av manuskriptförfattarna i filmerna och teatern alltid framställas så hjälplösa att vi är i behov av manligt skydd? Varför är det alltid de manliga rollinnehavarna som får skapa, uträtta någonting? Vi kvinnor är bara med som ett kompliment till den dramatiska handlingen för att triangeldramat skall fullbordas..." Sagt 1944 och i sin recension av 1999 Mannen med vatten i Skorna (SVT1 16803 23.50) upprepar R Ebert " Are women simply a plot convenience for the hero?, I ask even though the film was directed by a woman, Maria Ripoll". Även att Annas make i Vingar kring Fyren avstår från henne och tillåter att hon får följa älskaren, även att kemisten Hans Brede i Narkos ordnar väl sitt heroiska självmord, så att hustrun Kristina kan få hans ungdomsvän, hennes älskare - är beteendets attityd inte manligt men pojkaktig som fortfarande har själv makten och fortfarande fötrycker med sitt våld vänninnan, älskarinnan, den förlovade och hustrun, behadlar de som objekt i sina 'manliga' pojk-projekt.Judy Barton (Kim Novak) i Vertigo vill att pojken Scotty (James Stewart) skall bli en vuxen man men måste för detta dö. Häxan Gilian Holroyd (Kim Novak), som lärt sig i Vertigo, blir belönad med att bli människa och accepterar i Bell, Book and Candle pojken Phil (James Stewart). På film och teater är mannen den starka, beskyddande kraften (bara i komedier är det tillåtet driva med hans pojkaktiga beteende, tillåtet att skratta). Annorlunde i verklighetens reala, dagliga liv: här är kvinnans beslut som gäller, pojk-mannen/maken gör vad som önskas - i gengälld belönas han offentligt för vad han (inte) gjort!. Vi ser realiteten och låtsas att inte se vad vi ser. Karin-Ekelund-filmerna visar tydligt vad hon menar med "Jag vill inte ha manligt stöd" - vi kvinnor "vill inte ha pojk-stöd". Ett bra exempel är "Bara en Kvinna". Hustrun till självcentrerad adokat hoppar i ett äventur som, utan att veta vem och att det är hustrn, blir av advokatmaken och de manliga vänner fördömd och dömd. Den manliga världen rasar när hon själv berättar sanningen. Sin roll, den hängivna, tjänande hustrun trogen, leker hon med pojk-maken sin kvinnliga 'katt-och-råtta-lek'. Samtidigt låter hon honom hållas med hans lekar. Ty: det krävs då som nu ett manligt happyend. Allt är sig lik och inget har förändrats. Pojk-mannens vinnare har förlorat och den vuxna Karin Ekelunds hustrun Kristina som förlorare har vunnit - handledd av släktens bond- och prästtradition, inte att glömma den ungerska zigenerskans lärdomar: att stå upprätt och kämpar som mannens fånge med deras egna.