AnetaPleijelCitatet har hon nedskrivet på en lapp för många år sedan när jag bad om det, sagt i filmen "Berget på månens baksida" (om ryskan Sonja Kovalevskajas sverigetid som landsflykting; dottern Foufa spelades av författarens egen dotter, som var med i SKILDA VÄRLDAR, Svensk dramaserie: del 1 av ..... med början måndag, vecka 39 1996
Med bl a Lina Pleijel som Sara och Bengt Dahlquist som Daniel
TV 4
Jag undrade i alla år vart Lina tog vägen;ibland träffade jag hennes far och hört lite. Och: igår, 28juni09, fann jag hennes hemsida i sammband med formandet av den här hemsidan... .
Jan Fridegård 1997, Marianne Fredriksson 1927, Linda Olsson 1948
September 2008 fick jag i min hand första boken, bok och person mig okänd – inte alla men många läst boken som rekomenderades vidare. Jag följde med intresse Mazettis ’Grabben-i-graven-bredvid’-upplägget. Sedan, efter väntetiden, den förbeställda Miriamsonaten.
OK, so what, and? Ett barnbarn av folkhemmets farfars fäder...
(Moberg, 1898, Jan Fridegård, född 1997, Martinsson, Gösta G Janson – och, varför inte, Nils Bohmans diktsamlingar, skomakarsonen som gift sig med en överklassgirl och fått två döttrar, se nedan, en av dem min f d maka;...)
...som fick chansen: och tog chansen.
Obehag: varför. Samma känsla när jag läst några av Marianne Fredrikssons, född 1927, böcker, men aldrig slutläst.
”Morfars bibliotek luktade torrt papper och tystnad”, Linda Olsson 2007:57.
Hur kan ett bibliotek lukta tystnad – kanske i poesin men i en roman? … Pretend as if, som om: den tecknade katten fortsätter över stupet, fungerar sålänge ingen säger något. Annars är det sammanbrott, kaos. Rotlösa, lösryckta ord: why, varför.
Proletärförfattarens första 20-talets generation var genuin, den egna erfarenhetskälla, ett personligt självkrav blev till prosa och poesi. Typexemplet Jan Fridegård:. föräldrarna statare, fadern arbetade som ladugårdsförman på herrgården; mor- och farfar varit indelta soldater.
(Ur en essä ur hans sista bok "Råd till en författare", utgiven 1988, Källa: Ivar Lo-Johansson-sällskapet) "Den svenska litteraturhistorien berikades 1921 med ett nytt ord, proletärdiktare. Det var en akademisk litteraturvetare, Richard Steffen, som kom med det. Han ville med det inget ont. Benämningen gällde några begåvade kroppsarbetare och autodidakter som gett ut skönlitterära böcker. Ett par av de utnämnda gillade termen. Andra av dem, isynnerhet då skalderna, avvisade den. De ville vara "riktiga diktare". Men benämningen proletärförfattare vann burskap. Tio år senare hade Sverige fått minst tjoget av dem. Det svenska kulturetablissemanget började bli irriterat. Poeterna ansågs ofarliga men prosaförfattarna fick mothugg om de inte istället, med än starkare effekt, tegs ihjäl. I Sverige fanns fortfarande en bred klassklyfta, och när proletärdiktningen såg ut att ta plats från den gamla borgerliga litteraturen, började man varna för intränglingarna. I brådskan stämplades proletärförfattarna som kommunister. Det blev vanligt, utom att beteckna arbetarromanerna och novellerna som estetiskt undermåliga, att förklara dem apa efter sovjetlitteraturen. I misshugg hade man kommit att kalla riktningen "socialrealism".".
Arbetarlitteratur, även proletärlitteratur eller socialrealism, är litteratur av författare som beskriver ofta självupplevda berättelser ur arbetarnas vardagsliv; många självlärda. Proletärförfattarna återfinns bland annat som akademiledamöter och/eller nobelpristagare.
Dåtidens socialdemokrati, även den i sin början, tog högerns folkhemstanke och format med stort patos den svenska modellen; idag har de nya moderaterna återtagit sin tanke, fyllt tomheten med sitt eget innehåll.
Arbetarbarnens barnbarns prosa är socialdemokratisk kulturpropagandaistisk hjärntvätt som handskas enligt kattmodellen.
Till Almqvists pre-’folkhemstanke’ om den svenska rika fattigdom. Den har medfunnits och kommit bort, glömts. Det svenska psyket våldtogs i många år, förförd av den Svenska kapitalismens bakgårdsegoism. Almqvist menat: ”Only to overcome the world in yourself – be poor – makes you free”, Almqvists Svenska fattigdomens betydelse. Och när individen, och gruppen, funnit sin egen ton (Så som i Himmelen) gäller vad Helene Sjöholms Gabriela sings: "I want to feel that I have lived my life."
Politisk eller frivillig immigrant: när immigrationen är ett faktum, sker en gradvis fas-inpassning; efter en viss punkt är ett återvändande inte möjlig längre. Man är i ett mellanrum, varken där eller här – ingen stans.
Ur Heimatkänslans källa har proletärförfattarna fått sin prosa och poesi. Dagens välmående, förförd av kapitalismens goda liv, skrivande barnbarns författare, som äter Sushi och läser Lacong, är rotlösa; deras alternativ måste övergångsvis vara den tecknade seriekattens lek: får inte titta, inte lyssna vad andra säger om sanningen.
Så: tills man gradvis har skapat den nya gobala internetbyns identitet fortsätter låtsasleken; snarare låt! keisaren gå i sina 'kläder' och vakta barnet så att sanningen inte uttalas för tidig: kaos utbryter och ropen skallar efter trygghet och den starka mannen. ... .
I filmen Så som i himmelen går det an att en 'utvecklingsstörd', ett barn, gör det.
Mazettis bok om bonden Benny och bibliotekarien Desirée, som blev film, är en bra spegel. Fokus är på ’klass-resa’/class-travel (social rise/sozialer Aufstieg). Den Svenska modellens folkhem var tänkt huvudsakligen för arbetarklassen, för ett bättre liv. Men omedveten om de övergångskonflikter, vara för en tid a ”marginal man”/woman (a 1937-E. Stonequist-expression). Desirée vet om Lacan, (Benny uttalar ordet som ’Lacong’) och lyssnar till Rigoletto medan Benny snarkar bredvid. Men, närmare sett, ser den moderna, intellektuella Desirée Lacan, Rigoletto och Sushi fortfarande onaturlig, still on her way. Det är inte frågan om bättre lön och utbildning men också a maturing process. Lojal till det som var eller till det som kommer eller är: bra är Stonequists 1937-råd: ”I am myself”.
Om någon är en värdig 'våndande' kvinnlig repräsentant för den svenska klassresan är det www.sonjaakesson.se, 1926-1977, är hon en 'vit mans slav', inledande rader av genombrottsboken Husfrid. Ett genuint gotländskt arbetarbarn, bröt med klassgränserna, kämpade under sitt smärtsamma övergångsliv med mans-samhälle; av och till 'vann' hon, se länken till...
stephanSE 2009-06-28/-07-03
link LINDA OLSSON AT ... wikipedia
”Morfars bibliotek luktade torrt papper och tystnad”, Linda Olsson 2007:57. ...
DN.se 2006-07-31 10:27
"... Men nu brottas hon med sin dåliga självdisciplin - hon kan fastna en hel dag i ett dataspel, berättar hon, äventyrsspel som "Gabriel Knight"
Sommarsamtal
Poetiskt om hemlandets ensamhet
Publicerat 2006-07-31 10:27 DagensNyheter
Linda Olssons debutroman har gjort succé i Nya Zeeland. För DN berättar hon om varför hon skrev den på engelska och hur hon som nybliven författare brottas med självdisciplin.
- Jag började skriva i ren desperation.
Det som för sju år sedan började som ett sätt att hitta mening i det poänglösa livet som medföljande åt maken i Singapore har blivit ett yrke. Linda Olsson var redan en medelålders och väletablerad yrkeskvinna när den nya passionen skrivandet uppstod.
- Det är något fullständigt fantastiskt att kunna hitta på vad som helst, och att kunna ta in alla mina tankar och känslor i texten.
Nu är hon tillbaka i Sverige som etablerad författare med en debutroman som gjort dundersuccé i nya hemlandet Nya Zeeland. Där har kritikerna förförts av det exotiska, svenska - den poetiska ton som både Linda Olssons ursprung i ett annat språk och det främmande landskapet ger berättelsen.
"Nu vill jag sjunga dig milda sånger" utspelar sig i utrymmet mellan två röda stugor. Frosten färgar världen vit och i det frusna landskapet en vinter i Dalarna försöker två kvinnor, den unga författaren Veronika och den äldre, ensamma Astri, byns häxa, söka sig tillbaka till livet. Genom försiktiga möten byggs deras relation upp och i samtal, samtal, samtal tröstar de varandra, ackompanjerade av dikter ur Sveriges litterära kanon - Karin Boye, Johannes Edfeldt, Dan Andersson. Linda Olssons roman har samma försynta fernissa dragen över en stark personickor att vågata ...(fortsättning, klicka)
link LINDA OLSSON Boniervideo.se
Flickan och radion
ur Befrielse
dikter av
Nils Bohman
1902-1943
Hon dansar. Jag hör nätta
små steg på golvet jaga
och hör en röst berätta
i radion tidens saga:
arkebusering, gisslan,
nedbrända byar, travar,
av lik, stum tandagnisslan
och sorg och hat och gravar.
De monotona orden
mals fram i färglöst flöde.
Den gamla onda jorden
är dömd att läggas öde.
Nu tar de frias skansar
emot den tyngsta törnen.
Men flickan bara dansar
och kramar teddybjörnen.
Vid hjärtat har hon lagt den.
De stapplande små stegen
tycks leta efter takten.
Och den är flickans egen.
Själv hör jag bara rösten,
som skildrar krigstekniken,
varmed man före hösten
skall skövla nya riken.
Barn, tonen du hör klinga,
är den det outsagda,
som en gång skall betvinga
det järnhårt överlagda -
som ljuder, när vi drivit
från oss det djuriskt vilda
och hela jorden blivit
ett livsrum för de milda?
Befrielse, dikter av Nils Bohman, W&W Stockholm, 1942:52
"Flickan" Ingrid Bohman, 1973, Nils Bohmans namnteckning i boken The Seven Lambs of Architecture, by John Ruskin 1913